To be or not to be
Publicerat: 07/20/2012 Postat i: Funderingar 2 kommentarer »Närkes Allehanda fortsätter rapportera från frontlinjerna i vargkriget. Denna gång berörs en hemsida, som ägnar sig åt den högst tvivelaktiga sysselsättningen att lista folk som de anser vara varghatare, och dessutom publicera deras namn, adresser och telefonnummer.
Denna hemsida har fått mycket uppmärksamhet den senaste tiden, så pass mycket att Datainspektionen har bestämt sig för att göra en granskning.
Jag kan bara instämma med vad skribenten i NA antyder redan i rubriken, ”Idiotiskt Vargskydd”. Jag vet inte vad som driver dessa människor, möjligen är det ett rent jägarhat, och kanske är jägarhatet bränslet till elden som lockar andra utfrusna människor att komma och värma sig en stund, och få känna lite samhörighet. Att man bryr sig så mycket om vargen i sig är ju föga troligt.
Man räddar inga vargar på det här sättet, och inte får man några politiska poäng heller. Det är bara att beklaga dem som på ett seriöst sätt förespråkar varg, att man fått dessa tragiska människor på halsen.
I det här spelet finns inga vinnare, bara förlorare.
Givetvis finns det extremister på båda sidor. Men dessa troligen mycket sorgliga människospillror, som försöker skapa sig en identitet genom vargen, har för länge sedan gått över gränsen för all rimlighet. Tyvärr finns det säkert i kölvattnet bakom deras mycket ruttna båt en handfull ”wannabes” som i likhet med dem själva söker en saknad identitet, liksom det i skinnskallegängen samlades ett antal vilsekomna och förtappade själar.
Genom den uppmärksamhet de skapat runt sig själva, eller sin hemsida rättare sagt, kan man ju på ett sätt tycka att de har lyckats. Men ändå inte, eftersom de tack vare sitt tvivelaktiga uppsåt har valt att vara anonyma. De kommer alltså aldrig att få några tapperhetsmedaljer eftersom ingen vet vem de är. Dock kan man ju anta att de i sin egen troligen ganska begränsade krets ses lite som hjältar. Men till vad nytta? Vargen kommer man som sagt inte att rädda.
Osökt går tanken till de bräckliga själar som visar upp sig själva genom stora skräckinjagande schäfrar eller kamphundar. Tragiska att skåda, när de i brist på självkänsla försöker skapa respekt genom sina hundar.
Men det här är något ännu mer tragiskt…vad söker dessa människor?
Är det…hämnd?
För vad?
För att de blev födda?

Om man ser bortom varg- och jägardebatten så är det tragiska med agerandet att friheten på nätet kommer att minska, den personliga integriteten mot storebror minskar, censur och kontroll i olika former ökar.
Det är som terrrorism, det blir fler säkerhetskontroller, trassligare procedurer, mindre förutsägbarhet, högre kostnader, svårare att klara sig för de som råkat hamna lite snett.
De som missbrukar den frihet det ger att kunna uppträda anonymt på nätet borde förstå att det indirekt gör det svårare för alla.
Jo du kolar’n
…du håller pennan på ett vis så att vi andra bara kan hålla med…
Jag lyssnar normalt inte på ”rykten” men det är nog så om man ser i det stora hela att de lever på att folk som inte bryr sig räknas in som deras sympatisörer… en som kallar sig eller kanske till och med kallade sig för varg-förespråkare var ute och plockade hjortron i den idylliska svenska naturen här om dagen. Det va en lugn dag och så mycket bär att han stod eller rättare sagt ”gick” på knä och plockade myrarnas guld, en önskvärd dag för många…
Men hinkarna lämnades kvar på skogen och han hade svårt att hitta tillbaka till utgångspunkten av en synnerlig anledning…
Jag var in för första gången å läste på den berörda så livligt omtalade sidan i dag.
Jag slogs med häpnad av de lögner som skrevs om olika saker av en eller flera personer som har en ”fantasi”debatt som de vill påtala där på sidan… byt ut namnet varghatare celler jägare på deras sida mot någon ”riktigt” rasistiskt ordalag så skulle det va en brottslig handling?
Men nu är det bara hot och förtal mot viltvårdare och djurägare med till och med barn som drabbas…
Jo, tillbaka till hjortron hinkarna som inte kom hem…
när den engagerade mannen va i sitt esse och livet lekte så fick han höra något som kom farande mot honom bakifrån…En ärs-älg kalv med andan i halsen och flykt i benen, på ca fem meter, mannen tittade på den och stod kvar, fascinerad av händelsen… Men det var en isande känsla som kom i hanns ådror stunden senare, hur lång tid det tog vet han nog inte, men han lämnade bären i hinkarna och flydde stunden senare… Varför undrar ni kanske…Han trivs i skogen och var i en guldgruva som nog många skulle beskriva det, men det va ingen slaguggla eller grävling som kom i följe efter den flyende rödbruna fina älgkalven. Det va tre stycken vargar och det gjorde att han flydde hals över huvudet från den idylliska skogen…
Jo varför återger jag denna händelse som skedde?
Jo bilden jag fick när jag va in och kollade på sidan som de ”ironiskt” kallar för
– PROTECT • THE • PREDATORS är att jag upplever att de inte vet hur en tjädertupp ser ut och mycket mindre vistas i skogen som är platsen för deras ”SLAGFÄLT”
Nu kolar’n har jag inte så mycket kraft att driva min dator med, solen har ju passerat horisonten och solcellerna gör ingen verkan längre här ute i vildmarken bland vargar och andra djur…
Vem vet…kanske skulle de komma och följa mig på en tur så kanske vi får syn på en tjädertupp i möra, de som skriver och publicerar genom en server i Panamas dvs…