Huka er i bänkarna
Publicerat: 07/12/2012 Postat i: Funderingar 3 kommentarer »I en artikel i Närkes Allehanda idag är målet för hur många vargar vi ska ha i landet på tapeten igen. 500 vargar glunkas det om, enligt rovdjursutredningens förslag. 38, säger sårbarhetsanalysen. Lena Ek har varit nere hos EU-kommissionären Janez Potocnic och biktat sig, och fått betyg för sin vargpolitik. Inte fullt godkänt, vi måste precisera antalet. Är det inte för bedrövligt, att EU måste lägga sig i en sådan här sak? Men med miljöorganisationer med alltför stor makt i frågan, och med goda kontakter hos Potocnic har det blivit så här.
Skribenten berör förre miljöministern Andreas Carlgrens strategi, men anser att den var bakvänd: ”Att börja med jakt – och sedan vidta åtgärder för att förbättra vargstammens bevarandestatus, var inte rätt.”
Bakvänd? Snälla namnlösa skribent, det var den inte alls. Det går nämligen både snabbare och blir billigare att göra på det viset. Mycket enkel matematik, som jag försökt redogöra för tidigare.
En som är på rätt spår är författaren till en insändare i Smålandsposten idag.
Skribenten har en idé om hur den genetiska förstärkningen ska gå till, även om jag själv tycker att den biten med hägn är lite väl drastisk.
Ska bevarandet av den svenska vargen, många gånger felaktigt kallad utrotningshotad, innebära att vi måste bygga avelshägn för att lyckas, då tycker jag det går för långt. Då gör vi ju i praktiken landsbygden till en djurpark.
Jag tror inte att inavelsproblemet varken är allvarligt eller komplicerat. Författaren lägger ju själv fram gåtans lösning i slutet. ”Vi har haft representanter för två hundraser där det sägs vara dokumenterat att rasernas ursprung är endast högst tre hundar för så där 150 år sedan. De har inte visat några defekter.”
Mitt förslag är att börja jaga redan idag. Börja med de vargar som stryker omkring i samhällena. Ett sådant beteende är inte önskvärt, varken idag eller i framtiden. Vargar ska vara skygga. Annars blir det problem. Vi kan inte hålla på och dalta med vargar som är närgångna mot människor.
Fortsätt sedan med licensjakt med rejält tilltagen tilldelning i vinter. Skjut bort sådär 100-150 vargar, och lika många nästa vinter. Sedan är vi förhoppningsvis nere på en nivå där Naturvårdsverkets hett åtrådda genetiska förstärkning kommer att ge någon nämnvärd effekt.
Har vi reaktioner på ovanstående? Ja men det var väl friska vargar vi skulle ha, och inte den ”svårt inavlade” vargstam, som vi har idag?
Enklare än så blir det inte.
Under tiden kan vi ju fundera på hur många vargar vi kan hysa i landet. Jag kan trösta vargetablissemanget med att den så kallade acceptansen på landsbygden förhoppningsvis samtidigt har ökat något.
Även om jag själv är tveksam till varg i Sverige, så är jag inte dummare än att jag inser att den förmodligen är här för att stanna. Men då är det också helt givet att vi måste ha en vettig förvaltning. Och vi kan lika gärna börja jaga den redan i år. För vi kommer inte undan. Rovdjursromantikernas och vissa forskares blåögda önskemål om tusentals vargar kommer aldrig att bli verklighet.
Jag måste ändå i sammanhanget erkänna att jag fortfarande inte förstått vad vi ska ha vargen till.
Om man fört motsvarande propaganda om till exempel myskoxen skulle jag haft mer förståelse för. Men jag har skrivit det förut; jag tror inte våra förfäder förföljde vargen för att de tyckte det var roligt.
Framtiden får väl utvisa hur det i längden fungerar att leva med varg. Om det är någon skillnad nu, mot för 150 år sedan.
Jag har grunnat på din fundering som du har här ovan!
Frågan är vem man frågar, om hur mycket den förstår vad va är i stånd till att ta ”beslut” om?
Du nämner om varg i dåtid och i real nutid: Då viste man vad en varg va, vad den va i stånd till och skapade ett beteende hos vargen på bästa sätt för att kunna leva med den (sanning med modifikation, att leva med, dvs)
I dag har vi en folkgrupp som inte tar ställning utan bara ser vad de matas merd i media och i rapporter och bidrag i en enda stor cirkus…
Undra vad de son matats med orden att vargen är ofarlig för människan säger, det har ja varit en parodi om man ser i ”backspegeln”
Vad skulle de som levde med vargen i dåtid ha sagt om de i nutid sett ett par ”kändisar” gulla med vargarna i tv på bästa sändningstid?
Skulle de ha sagt verkställande myndigheters och forskares ord… vargen ÄR ofarlig?
Antalet individer i en tänkbar stam har inte så stor betydelse?
De som drabbas kommer att känna en olustkänsla och inte förstå sig på den förda besluten!
De som har varit hjärntvättade och har trott att vargen är ofarlig och har pussat med vargarna i Kolmården innan den tragiska ”olyckan” tror dem på att vargen fortfarande är ett ”gosedjur”!
Eller ska de inse att de som lever med vargarna oavsett antal ska ha vetorätt i frågan?
Jag kom inte med något svar, för det har vi nog inte!
När tror du att de som inte drabbas får upp ögonen för den
verklighet som vi lever i i hop med en massa topp-predatorer?
Vargen är ett rovdjur precis som människan och hjälper till att hålla balansen i naturen. Vi kan inte utse oss själva till den ända ”balanserade” rovdjuret i landet, det är både själviskt och en väldigt förlegad tanke. Tycker att du har vettiga åsikter i övrigt och håller med i mycket av det du skriver.
/En storstadsbo
Hej Frida och tack för kommentaren. Genom årtusenden av påverkan har vi i praktiken ”civilisation” i hela vår natur. Det finns inga vidsträckta vildmarker i Sverige inom vilka vargen själv skulle kunna balansera viltstammarna, utan att ställa till en massa elände för våra gröna näringar. Och med ditt resonemang, hur har vi klarat oss igenom de 150 år då vargen var i stort sett borta från våra skogar? Den tanke du kallar självisk och förlegad, när blev den det? När slog det över? Har det med våra miljöorganisationer att göra? Vi lever faktiskt fortfarande av naturen…vår mat kommer fortfarande från åkrar, odlade av våra bönder…även om det i storstaden, där väldigt få av våra barn har sett en ko i verkligheten, kan vara svårt att greppa…Hälsningar Kolar´n