Ullared i Ryssland
Publicerat: 06/29/2012 Postat i: Funderingar Kommentering avstängdVissa åker till Ullared. Andra åker till Ryssland.
Helene Lindahl-Vik på Naturvårdsverket har varit i Ryssland och shoppat. Hon har handlat vargvalpar. Som ska användas i den svenska vargodlingen. Fyra valpar blev det, det var vad som fanns tillgängligt för tillfället. Fyra valpar från samma kull. Lite märkligt, tycker väl i alla fall jag, eftersom valparna ska användas för att förstärka genetiken. Borde man inte satsat på en bättre genetisk spridning då?
Men pengarna hotade väl att brinna upp i plånboken, så hon tyckte väl att det var bäst att sätta sprätt på slantarna. Hade varit intressant att veta vad hon fått betala?
Men jag är övertygad om att ryssarna inte är dummare än att de såg till att göra en bra affär. De kanske till och med använder pengarna för att finansiera sina egna skottpengar på varg.
Avkomma från de ryska vargarna är avsedda att planteras ut i svenska skogar, helt i enlighet med rapporterna från ”Projekt Varg”. Se tidigare artiklar.
Som jag har skrivit förut, så ifrågasätter jag starkt den genetiska förstärkningen av vargstammen. Av ett par orsaker. För det första så fanns det en överenskommelse, som byggde på ett tak på 210 vargar, licensjakt samt genetisk förstärkning. Både taket och licensjakten är borta, på grund av våra miljöorganisationer. Så jag frågar igen; Varför stoppar man inte experimenten med genetisk förstärkning, tills vi har en färdig förvaltningsplan? Varför så bråttom?
För det andra, så finns fortfarande inga säkert konstaterade så kallade inavelsdepressiva symptom. Innan vi har konkreta bevis för att vargstammen mår dåligt, så bör vi inte lägga pengar på något vi inte säkert kan säga är nödvändigt.
I artikeln på vargfakta står också om en vild vargtik, som uppvaktade en hane inne i ett varghägn, och till slut, efter att norska vargförespråkare skrapat ihop 281 namnunderskrifter, släpptes in i hägnet och varvid en parning ägde rum. En händelse anmärkningsvärd i sig, men jag reagerar på det futtiga antalet namnunderskrifter som fick myndigheterna att falla till föga. 281!
Minns ni Epa-traktorn, som hotade att förbjudas i slutet av 1970-talet. Det fortsatta användandet av de för ungdomar populära fordonet ”räddades” med hjälp av 6800 namn.
Manifestationen mot rovdjurspolitiken den 24 mars samlade runt 4500 människor på ett flertal platser, och det totala antalet medlemmar i de stödjande föreningarna och organisationerna uppgick till c:a 100 000. Men det kom knappt ens en kommentar från våra politiker…
Jag stötte på en annan artikel idag, som jag ska beröra lite hastigt. Den är skriven av Carin Stenström, och börjar så här:
”Vargattacken i Kolmården är en samhällsbild, den speglar något djup farligt och oroväckande i det svenska samhället och möjligen i något mindre omfattning, i det globala samhället. Desinformationen har tagit över, sanning är inte det som är sant, det som var och en kan iaktta.
Sanning är det som några få, med makt över politik och information, har bestämt är sant. De som håller fast vid att beskriva verkligheten som den är tystas och marginaliseras.”
Ungefär likadant reflekterade en Sixten Johansson, med anledning av vargens återkomst till Sverige:
