I backspegeln

Vargfakta har grävt i arkiven lite vid sidan av den lättgrävda sandjorden och hittat en rad historiska uppgifter om varg som attackerat människor i bland annat Lettland och Rumänien. Ja, i Sverige kan ju inte detta hända, enligt ledande vargexpertis och vargförespråkare.

Historiskt, förresten. För Lettlands del rör det sig om händelser som inte ligger alltför långt avlägset i tiden. Det rör sig om åtta angrepp under åren 1950-2001.

I en del av fallen har konstaterats att de angripande vargarna var rabiessmittade, vilket brukar användas som en förlåtande omständighet för att ytterligare förringa riskerna för att angrepp ska inträffa i Sverige. Vi har ju som bekant inte rabies i Sverige.

Men på andra sidan Östersjön ökar antalet rabiessmittade djur i en oroväckande takt.

Fyra människor har dött av rabies i Vitryssland sedan 2009. Alltså kan man kanske lite krasst säga att sjukdomen rabies är farligare än vargen som bär på den. Paradoxalt nog ställer nu Naturvårdsverket sitt hopp till ryska vargar, i sin iver att förstärka den svenska vargstammens genetiska status. .

Men vi behöver aldrig vara lugna. Dessa vargar kommer att kontrolleras mycket noggrant och dessutom vaccineras mot diverse sjukdomar som de kan tänkas bära på.

Hur man tänker göra med de eventuella naturligt norrifrån invandrande vargar som man också önskar sig vet jag inte, men förmodligen kommer vi att få nära nog hundraprocentiga garantier för att dessa inte bär på varken rabies eller dvärgbandmask.

Givetvis kommer dessa vargar att lokaliseras, jagas med helikopter, sövas, märkas och vaccineras. Och förmodligen också sättas i karantän i något hägn för att sedan släppas som genetiskt viktiga, vilda vargar.

För en tid sedan gick Länsstyrelsen ut och varnade för en kommande vargetablering i Skåne, lustigt nog ungefär samtidigt som vargforskaren Olof Liberg var nere och föreläste om varg. I artikeln från Jakt & Jägare erbjuds djurägare bidrag för anläggande av rovdjursstängsel:

”Främst beviljas ersättning till fårägare i nordöstra Skåne, eftersom det är störst risk att varg dyker upp där.”

Nordöstra Skåne? Om man betänker att storleken på ett vargrevir är i genomsnitt mellan 800 och 1000 kvadratkilometer och att vargar är kapabla att förflytta sig miltals under ett dygn verkar det lite märkligt att så begränsat precisera lokalen för en eventuell vargetablering. Men Länsstyrelsen vet kanske något som vi inte vet?

Nåja, skåningarna kan vara lugna. Har man bara rovdjursavvisande stängsel så kan inget hända. Och om man inte har det, så får man skylla sig själv. Länsstyrelsen har ju varnat. Och erbjudit bidrag.

Och om det nu skulle vara så att någon mot förmodan skulle vara rädd för detta fantastiska rovdjur som berikar vår biologiska mångfald, så är det ju bara att komma ihåg att ingen människa angripits av varg sedan 1800-talet, och att de gamla vittnesmål som finns i kyrkböckerna förmodligen bara är historier, uppdiktade av präster med lite för livlig fantasi. Att ett vargangrepp mot människa skulle ske i Sverige är ju väldigt osannolikt, på gränsen till omöjligt. Eller?

Nej, skåningar, se framåt i stället för att titta i backspegeln…för om man tittar lite närmare där…ja, vad är det som det brukar stå egentligen?

Chupacabra i Gävle?

En på många sätt märklig historia har i dagarna utspelat sig i Gävletrakten. En man blev under en skogspromenad oprovocerat angripen av en björn, men klarade sig lyckligtvis utan allvarligare skador.

Mannen kunde ta sig hem själv och anmäla händelsen. Hastigt spärras området av och man tar beslut om att björnen ska avlivas. Jägare söker av området med hundar utan att hitta något.

Senare ändrar sig polisen och går ut med att mannen ”inte är trovärdig”. Han beskylls för att ha hittat på hela historien, och på något sätt medvetet skadat sig själv.

När läkare ordentligt har fått undersöka skadorna ändras uppgifterna igen. Nu heter det att mannen har fått sina skador av ”något djur”.

Hela historien, inte själva björnattacken förstås, men myndigheternas agerande, är både skrattretande och skrämmande. Vem ska man lita på? Vad ska man tro?

Ursäkta mig nu, men jag tänker göra lite vilda spekulationer om vad som har hänt:

Mannen anmäler till polis/länsstyrelse att han blivit angripen av en björn. Han har inte haft någon hund med sig, vilket vanligen är fallet när människor angrips av björn. Hunden söker upp björnen som  sätter efter hunden, som då ofta försöker sätta sig i säkerhet hos husse.

Den här händelsen kan alltså inte förklaras bort, det är ett oprovocerat angrepp. Björn angriper människa…men vänta nu, det här stämmer inte. Våra svenska rovdjur är ju inte farliga för människor?

Bara man gör sig stor, pratar högt och backar bort från vargen eller björnen så ska ju inget kunna hända?

Men det som inte kan hända har alltså ändå hänt. Det står ganska klart, även för inblandade myndigheter.

Okej – en farlig björn! Ut med eftersökspatrull, och plocka bort den. Eftersöket misslyckas, man hittar inget. Vad göra nu?

Jo, ändra historien! Det var ingen björn. Killen är inte vid sunda vätskor och har hittat på alltihop!

Vad skönt. Ordningen återställd. Våra stora rovdjur är inget att vara rädd för.

Någonstans har här sedan trillat in någon samarbetsovillig läkare, som med en dåres envishet hävdar att det var en björn ändå, som orsakat mannens skador. Polisen har under tiden druttat i egen grävd grop och fått svårigheter med trovärdigheten. Man måste ju ha en historia, om vad som verkligen har hänt mannen.

Och så enas man om att ändå erkänna att mannen har rätt – han har blivit attackerad av – ja, kanske inte en björn, men ett djur, i alla fall.

Kan det kanske till och med vara så, att vi fått hit ett exemplar av den mytomspunna sydamerikanska chupacabran?

Knappast troligt förstås, men – ni minns väl? Svenska rovdjur angriper inte folk.

Vad mannen själv tycker är värst med hela historien är inte björnangreppet, utan det bedrövliga sätt på vilket han blivit behandlad av myndigheter. Utpekad som lögnare inför hela Svenska folket.

Vad är det som händer i Sverige?

Riktigt lågt, Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har under tre hela dagar inbjudit allmänheten till en webbkonsultation om varg.

Ett generöst erbjudande, kan tyckas. Äntligen visar Vargmyndigheten lite intresse för att höra vad drabbade människor tycker.

På NVV:s hemsida står:

”Om webbkonsultationen

Naturvårdsverkets syfte med webbkonsultationen är att lyssna och ta till oss av besökarnas synpunkter. Våra slutsatser och eventuella förslag formar vi först senare i arbetet. Därför deltar vi inte aktivt i diskussionen.”

Okej, bra. Nu ska här tyckas till!

Men man blir ganska snart nerplockad på jorden, för så här står det vidare:

”Nu kan du som har förslag till åtgärder som kan underlätta för människor att leva nära varg i Sverige lämna dina förslag.

Konsultationen rör följande områden:

• Förslag som rör skadorna av varg
• Förslag som rör människors oro
• Förslag som rör hur förslag från allmänheten kan tas tillvara”

”Åtgärder som kan underlätta för människor att leva nära varg.”

?

Öhhh…snällare vargar, kanske? Som inte ger sig på tamdjur? Och som går att klappa? Kan ni ordna det?

Man frågar alltså inte hur människor mår av att ha varg i sin närhet. Man frågar inte hur många vargar man tycker är acceptabelt. Ej heller hur mycket man tycker att vargen ska få kosta samhället. Man frågar inte heller efter positiva och negativa aspekter med att ha varg springande i samhällen och byar.

Det är som om SVT skulle fråga hur vi ska underlätta för folk att tycka om en riktigt dålig film på TV? Att ”byta kanal” är ju inte svar på frågan, för då tittar du ju inte längre på den aktuella filmen.

Eller som om elbolagen skulle fråga hur vi kan underlätta för folk att acceptera allt högre elpriser?

Under punkten ”Förslag som rör skadorna av varg” är Wolf Army Sweden (en organisation tillhörande bevarandesidan) först ut, och redan här inser man svårigheten att svara på frågeställningarna. Förslagen från WAS kan väl knappast anses underlätta någonting. Förutom det om generösare bidrag förstås. Hoppas att de även har ett förslag på var pengarna ska hämtas.

”Bättre underhållning av redan befintligt stängsel borde krävas. Ex. att tråden är spänd samt att gräs och grenar röjs. Daglig koll. Med 2-3 eltrådar utanför ett befintligt fårnätsstängsel och ett starkare elaggregat är ett alternativ som fungerar lika bra enligt Viltskadecenter.
Generösare bidrag om rovdjursavvisande stängsel.
Böter om man trots hjälp och information missköter sina stängsel så vargen kommer till dukat bord så att säga.”

Böter…ja det kan ju tyckas ligga helt i Naturvårdsverkets linje. NVV vill ju helst ha skadestånd för illegalt skjutna vargar, summor på flera miljoner kronor har diskuterats, baserat på djurets avelsvärde. Nu stödjer jag inte illegal jakt, men det måste ju finnas någon rim och reson.

Nej, Naturvårdverket. Det här var riktigt lågt. Mitt förslag är att ni lägger ner er egen vargavdelning och låter någon annan lite mer seriös och objektiv myndighet sköta ärendet.