Naturens gång
Publicerat: 04/21/2012 Postat i: Funderingar 4 kommentarer »
”Naturens gång”.
Det skulle säkert en del säga om den här bilden. Sen trycker man på röda krysset i övre högra hörnet, och surfar in på någon trevligare sida.
Renen på bilden är angripen, förlamad och som synes delvis uppäten av järv. Läs gärna Anneli Kråiks reflektioner.
Renen avlivades givetvis skyndsamt strax efter att den upptäckts i det här skicket. Var det rätt eller fel? Om naturen fått ha sin gång, skulle givetvis renen fått leva till gagn för järven, som då fått den tillgång till färskt kött som var avsikten med att lämna renen levande.
Det är ett svårt begrepp. Naturens gång. Var drar man gränsen?
Man kan ju fundera som så, att allt som händer och har hänt sedan evolutionens början är naturens gång. Där människan kom in förhållandevis sent, men likväl och alltjämt har uppträtt som ett rovdjur, så småningom en toppredator, som med tiden framgångsrikt konkurrerat med andra rovdjur. Så framgångsrikt att ett allvarligt hot mot vår utveckling och försörjning, nämligen vargen, slutligen helt undanröjdes från de trakter där vi levde.
I så fall är det naturens gång lika mycket, vare sig vi låter den stackars renen leva, eller om vi avlivar den. Eller om vi skjuter dess angripare, i det här fallet järven. Efter angreppet, eller rent av innan det händer. Man kan givetvis krydda med ett par stänk moral och etik, om man vill. Om man har svårt med beslutet.
Är det naturens gång att människan successivt vunnit mark, tagit upp odlingar i vildmarken, levt av viltet i skogen, hållit sig med tamdjur och skyddat dessa från rovdjur, för att underlätta sin egen överlevnad. Ja, säger jag.
Nej, säger säkert andra, och måste väl då rimligtvis också beklaga att de någonsin blev födda…?
Jag läste nyligen att den isolerade vargstammen på Isle Royale håller på att dö ut. Det finns naturligtvis folk som tycker att man borde gripa in och rädda dessa vargar med någon form av genetisk konstgjord andning. Men glömmer då tillfälligt renen som järven tog enligt ”naturens gång”.
Den här bilden är från Yellowstone. Naturens gång yttrar sig här i att en varg håller på att äta upp en hjort. Vargen i Yellowstone är återinplanterad, så att naturen skulle ha möjlighet att fortsatt ha sin gång. Hade det varit lika mycket naturens gång att strunta i att plantera in vargen?
Var går gränsen för naturen, vill jag fråga rovdjurvännerna? Hur räknar man? Är det summan av hela naturen minus människan?
Nej, människan måste räknas in. Men om naturen ska ha sin gång, så kanske vi också ska lämna en blödande eller döende människa på gatan åt sitt öde? Som vi kanske borde ha gjort med renen?
Var slutar ”Naturens gång” att gälla? Innanför stadsplanerat område? Får människan vara med? Jo, det måste vi väl. Men det kanske kräver att vi klär oss i mockasiner och höftskynke?
”Naturens gång”. Svår definition…
Mycket informativt och bra, jag länkar till detta.
[...] Naturen är ingen, naturen har ingen själ eller egen vilja, naturen är varken ond eller god, naturen bara är. Och den kan se ut hur som helst, skog eller inte skog, blöt eller torr och kall eller het. Överallt finns liv och människor utom vid polerna. Det liv naturfolken lever kan korta stunder verka lockande men det är inget alternativ för den urbaniserade människan. Den mer informerade vet att ett liv under den biologiska mångfaldens villkor är skoningslöst hårt på alla plan och långt ifrån ett önskvärt liv. I den miljön frodas jordens alla arter och baksidorna nämns sällan. Vissa arter gynnar människan (eller andra arter) men åter andra arter innebär bekymmer och problem (och det gäller också övriga arter). Sjukdomar och parasiter tar livet av de svaga och helt slumpmässigt, sådant accepterar inte människan som fått smaka på välfärden i ett utvecklat land av idag. Det naturliga är ingen drömsits, det ser vi i TV programmet Robinson. Det ser vi också bland turisterna på t.ex. Spetsbergen, som likt de handikappade som nyligen gjorde en fotvandring tvärs över Afrika måste åtföljas av beväpnade vakter för att inte tala om alla sprutor de sistnämnda fick ta för att inte drabbas av otäcka sjukdomar. Det finns faktiskt stora djur som dessutom kan ta livet av vem som helst. Men biologisk mångfald anses av vissa som något bra, hur tänker man då? Vargen har fått en stämpel som gud för många. Och visst har vi fått ökad biologisk mångfald med vargen när den fördrivits tidigare. Men med vargen följer också sjukdomar och parasiter, är det också positivt? Med vägglusen och TBC ökar också den biologiska mångfalden, men är det positivt? Samma sak med mårdhund och mink, oberoende hur de kommit hit, är det positivt? Fågelinfluensa och galna kosjukan är också ökad biologisk mångfald, liksom HIV och klamydia. Är det positivt? Snart har vi svarta råttan, pest, kolera, malaria och skabb som angriper oss människor här också, är det positivt? Läs här mer om det naturliga. [...]
Mycket bra illustration till den lika intressanta frågeställningen. Det är utmanande att ge sig på frågan med en ”Torparanalys”, vad det nu kan va värt.
Visst tillhör människan naturen. Men likväl brukar vi dra en gräns mellan kultur – skapad av människa – och naturen. Kultur i en vid bemärkelse innefattar väl det mesta av allt det vi gör för att organisera ett samhälle. Är det inte då också rimligt att påstå att kultur är en delmängd av naturen och inte sätta dem i motsatsställning.
Kultur är vad människor gör för att ha en dräglig tillvaro. Den halvätna renen är vad järven gör för att ha en dräglig tillvaro med ett lättillgängligt skafferi. Vargen gör likaledes med älgar. Tar en bit ur låret, försvagar älgen så den lätt kan fångas in igen senare. Fetthalten i benmärgen sjunker och därmed har Grimsö- och SVA-forskarna fått sitt och kan sen påstå att det var en försvagad älg. Smart av vargen, eller hur?
En viss DN-journalist skulle nu kunna tvärsäkert säga att vargen är så smart att den tar företrädesvis försvagade älgar. Och jag skulle kunna replikera till journalisten. Inte nog med att vargen gallrar ut svaga älgar, den begriper också att forskarna är deras vänner och förser dem därför med rätt data.
Det sista var väl lite överdrivet. Men vore det en människa istället för en varg, hade säkert människan kunnat ha den avsikten för att trygga sin tillvaro. Vanligtvis försöker ett jaktlag spara fina avelsdjur på sina marker. Detta är ett mänskligt övervägande som vargen knappast kan göra. Däremot är naturligtvis en stor frisk älg svårare att ta för en varg. Men efter några försök är den inte längre frisk och stark, vilket illustreras av den skadade renen. Även benmärgen tappar fetthalt.
Här kan vi se skillnaden mellan djur och människa.
Att vi inte bör inplantera råttor i ett spannmålsmagasin kan nog även en ekosof förstå. Men att vi inte skall inplantera varg och järv på betesmarker är svårare att förstå för samma ekosofer. Då har ”deras” gräns för mänskliga kulturella aktiviteter passerats. Eller så anser de att betesuppfödning av boskap inte skall förekomma, och att människor som lever på detta borde förpassas någon annanstans.
Att köttpriserna sen stiger som följd av detta, har de antagligen inte kunnat räkna ut ännu. Sannolikt krävs att det upplevs innan de kan förstå.
Så till Kolarns fråga.
Naturens gång innefattar allt enligt min mening. Värderingar, moral och etik har enbart med mäniskans kultur att göra. Syftet med moral och etik är att skapa ett drägligt samhälle för oss människor. Ekosoferna försöker – i bästa Arne Naess anda – att tillämpa samma värderingar, etik och moral på djurens värld. Resultatet blir en ohanterlig smet där de tillskriver djuren mänskliga egenskaper som djuren inte alls besitter.
Med andra ord – vargen förstår inte att forskarna är deras vänner och beskyddare.
Som tur är…………………Torparanalysen!
Full pott! Utmärkt frågeställning till alla nimbys med skygglappar!